Djungeltripp och enorma grottor i Vietnam
Wow! Djungeltripp och enorma grottor i Vietnam! Det är verkligen Guds fantastiska skaparkraft som tar sig i uttryck i vackra grottformationer och lummig djungel, om en nu är lagd åt det hållet. Hur bokar man, vilken svårighetsgrad, vilka tour-operators är bäst? Jag ger dig mina bästa restips i natursköna Vietnam helt enkelt.
Jag gjorde endel research om vilka tour operators jag ville åka med, för det är värt att betala några kronor extra för att få superbra mat, service, proffsiga guider och säker vandring med rätt utrustning. Därför valde jag Oxalis eftersom de hade en rad olika turer, väldigt bra kundtjänst och användarvänlig hemsida. Jag är inte sponsrad av företaget utan det är helt enkelt en nöjd kund som tipsar om en fantastisk tour. Turen heter Hang Tien tour och innebär tre dagars vandring genom djungel i väldigt kuperad terräng. Svårighetsgraden är medel. Det finns en rad olika tours att välja mellan. 1–4 dagars turer med varierande prisklass naturligtvis. Ju fler dagar desto mer avancerad terräng och större krav på att vara i god form.
Jag är ensam svensk bland tre kanadensare, fyra amerikaner, tre tyskar och ett gäng vietnameser som tillhör crewet. Men jag älskar ju att träffa nya människor och räds inte att prata engelska. Tvärtom är jag en nyfiken och pratglad upptäcksresande.
Första dagen i kuperad terräng
Vi börjar vandra och ganska snart inser vi att vi ska vada genom en ganska kraftig flod. De fräscha strumporna och de torra skorna fick bara vara torra i femton minuter, nåväl. Vattnet är ändå svalkande i den stigande hettan och trots att det är lite strömt kommer vi alla över floden utan problem. Vi fortsätter att vandra vidare och efter en, två timmars vandring kommer vi till ett litet grottsystem där vi äter supergoda vietnamesiska vårrullar. Man får stoppa i sina egna ingredienser i det blöta rispappret. Jag proppar mina med tofu, risnuldar, morötter och koriander. Det är den här typen av matupplevelser som jag uppskattar mest – med blöta strumpor, sittandes på en pressening ätandes egenhändigt gjorda vietnamesiska vårrullar. Det blir inte mer autentiskt än så.
Vi vandrar vidare. Upp för berg, och ner för berg. Det är lummig djungel överallt, ibland kommer vi ut på öppna fält. När jag frågar guiden vilka djur som finns i området så säger han sorgset att det inte finns några just här. De är antingen jagade eller så bor de i nationalparken som vi inte kommer att gå in i under vår vandring. Vandringsskorna är plaskblöta efter dagens vandring och kläderna klibbiga. Vi tar ett dopp i en liten bäck precis intill där vi ska campa för natten. Sedan äter vi otroligt god mat som crewet ordnar åt oss. De har anlänt tidigare och hjälper till med att slå upp våra tält och fixar allt helt enkelt. Det är så skönt att slippa göra något när man är trött efter en lång och händelserik dag.
Jag har tagit med mig stativet för att fota stjärnhimlen men såklart är det fullmåne och stjärnorna lyser med sin frånvaro. Bokstavligt talat inte. Jag har släpat med mig mitt otympliga Manfrotto stativ helt i onödan. Eller crewet som bär vår packning. Jag skäms en aning.
Andra dagen – ser du ljuset i tunneln?
Nästa dag är det sol och varmt igen. Strumporna har precis torkat och solkrämen applicerar jag rikligt i ansiktet. Efter fem sekunders vandring är allas strumpor och skor våta igen. En får ta tag i stenarna på botten för att inte ramla omkull i det svala vattnet. Nu får vi också förbereda oss på att simma genom grottan som tornar upp sig framför oss. Let’s go! skriker den ena guiden och så följer vi strömmen längs med grottväggen. Som tur är grottan luftig och stor, men inte speciellt ljus. Därför har vi också fått starka ljuslyktor att använda som är fastspända på hjälmarna.
Det är en häftig känsla att dras med i det strömma vattnet, man känner sig som en riktig äventyrare. En av guiderna möter upp oss på halva vägen och vi tar tag i väggen och väntar in resten av gruppen. Sedan simmar vi vidare (läs: dras vidare i strömmen). ”I can see the sunlight!” ropar någon som är mer eller mindre mörkrädd när vi ser ljuset igen och kommer ut på andra sidan av grottan. En amerikansk kille har med sig en GoPro kamera, note to self: införskaffa en!
Vi stannar för att campa på en magisk plats där vi badar i sådär extremt turkost vatten. Det är en bubblande känsla jag får i magen av att få bada i en turkos infinitypool mitt ute i ingenstans. Eller närmare bestämt mitt ute i Vietnams djungel. Jag tror inte jag vet något bättre än att få svalka av sig efter ännu en äventyrlig dag bland glada äventyrare som mig. Vi hoppar från klipporna och bara har det skönt i väntan på att maten ska bli klar.
Vårt camp ligger intill en bergsvägg med floden som lekfullt smeker den. När vi äter njuter vi av vattnets ihärdiga forsande, den klara luften och stillheten. Senare inpå småtimmarna spelar vi kort och dricker vietnamesiskt risvin eller var det sprit? Det smakade som japansk sake, men när jag provade det för tio år sedan i Tokyo var jag inte lika såld. Som vanligt så är det extremt god mat vi blir bjudna på. Det är vietnamesisk tapas style med mycket grönsaker och för mig tofu (och köttalternativ för andra).
Tredje dagen – någon har skapat konst i grottan
Nästa dag är kanske den mäktigaste upplevelsen jag har upplevt någonsin. Nåja, topp fem i alla fall. Vi kommer till entrén till det magnifika grottsystemet Hang Tien. Det ser ut som Guds mästerverk i taket. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det är otroligt vackert och overkligt på samma gång. Och ännu mer wow-upplevelser blir det när vi vandrar in i grottan.
Det är kolsvart i grottan men guidernas ficklampor lyser upp ännu starkare än våra små huvudlampor. Vi vandrar på finkornigt grus och ficklamporna når det ena fantastiska konstverket efter det andra. Formade av vatten som sakta droppat och format stenar och berg. Det går en liten flod som vi vadar genom. Precis allt är surrealistiskt. Jag tror bilderna får tala för sig själv.
När vi vandrat kanske 3 km är vi ute på andra sidan. Det är som att kliva ut ur en magisk sal med enorma utsmyckningar. En katedral. Ett modernt museum. Eller hemma hos Gud. Det är som att kliva ut ur en dröm. Vi är alla lite omtumlade efter den långa promenaden i tunneln. På riktigt visste jag inte att vi skulle vistas så länge inuti tunneln som vi faktiskt gjorde. Så det vill ju till att en inte är mörkrädd, rädd för spindlar eller lite trånga utrymmen.
Vi vandrar de sista kilometrarna genom djungeln för att bli upphämtade av en pick-up van. När vi kommer fram till vår utgångspunkt igen tar jag en välbehövlig dusch och byter om till jeanskjol och linne igen. Läs mer om min resa i Vietnam här.